Ludvig Gustav lagas

Foto: Yngve Agebrink, Eva Olsson, Johan Olsson och Kenneth Olsson. 

 

Ballong SE-ZLG berättar om sin annorlunda julimånad 2020.

3 juli hjälpte mina vänner i Dalslands Ballongklubb mig att komma fram ur släpkärran igen. Jag skulle vid TORP Köpcentrum stå upp under dagen och sprida glädje i samband med återinvigningen av köpcentrumet som nu började se så fint ut igen efter ombyggnad.

 

Tyvärr gick det inte som det var tänkt utan en elak mast på parkeringen lyckades i blåsten göra flera hål på mig uppe i toppen. Så jag kom inte upp utan stoppades tillbaka i släpkärran igen. Jag hörde hur ledsna mina kompisar var över att jag skadats och det lindrade lite av mitt eget missnöje.

 

Så hörde jag hur de allt oftare nämnde namnet Filip och jag hade en minnesbild av honom från att vi träffats tidigare i samband med den årliga tillsynen han som ballongtekniker hjälpte till med. Var nästan så jag såg fram emot att träffa honom igen.

 

Det blev en resa till Göteborg och jag rullades in på bår till Ballonghallen.

 

Jag fick komma fram ur säcken igen och alla mina mindre och lite större sår inspekterades. Det pratades om att de mindre skadorna skulle plåstras om och att en del tyg på min hud behövde bytas. Hörde hur fotografen mumlade nåt om "gubbdagis" när Peter, Filip, Kenneth och Niclas satt samlade runt mig och småpratade medan de använde var sin sprättare och lossade skadade delar.

 

Det kändes faktiskt mysigt att delvis ligga i deras knä medan de kittlade mig med sprättarna. Särskilt Niclas blev väldigt duktig med det redskapet i sin hand. Filip började i bakgrunden skära till nya fräscha tygbitar.

 

Plötsligt hörde jag ett annat ljud och efter en stund förstod jag att det var ett hjälpmedel de tänkte använda för att underlätta att göra mig hel igen. Symaskin! Kenneth var också väldigt gullig och såg till att servera kaffe till mina kompisar så de orkade hålla på att fortsätta jobba. 

 

Symaskinen kändes lite läskig i början med jag lärde mig snart att stå ut med den stickande känslan då maskinen höll på och surrade. Hjälpte att höra hur det allt oftare utropades "va fint det blir".

 

Gunilla kom också på besök och jag hörde hur hon och Filip pratade lugnt med varandra om symaskin och tyg mm. Gunilla har träffat många andra ballonger som varit mycket värre skadade än jag som hon lätt fixat till igen. Hörde hur hon gav Filip många goda tips.

 

Men det var många sömmar att sy och lite bökigt ibland med allt tyg som jag består av. Men Filip klarade detta galant och ...

 

... hans mjuka vänliga händer och hans oändliga tålamod och noggrannhet imponerade stort på mig under de veckor vi hade tillsammans.

 

Det var faktiskt trevligt hos Filip med att så ofta få komma fram ur säcken och nästan bäst av allt...  jag hade det så lugnt och skönt däremellan instängd i ett mörkt rum tillsammans med flera andra ballonghöljen som mestadels flugit över Göteborg. Så mycket de hade att berätta om sina olika äventyr de varit med om. Vi har alla överens om att vi hade en toppenplacering tillsammans här i Ballonghallen. Att få ligga i ett mörkt och svalt rum är det bästa vi ballonghöljen vet för då mår vi som allra bäst och åldras nästan ingenting. Men det är inte roligt hela tiden utan vi vill ju faktiskt ibland ut och visa upp oss.

 

Filip passade även på att kolla brännarens funktioner lite extra innan...

 

...vi tillsammans gav oss ut i verkligheten igen. Filip fanns med som en stor trygghetsfaktor och inspekterade i stort sett varje söm på mig.

 

Uppe i toppen på ballonghöljet kunde man se en liten färgskillnad på de nya tygbitarna men troligtvis kommer nästan ingen att se detta.

 

Sista dagen i juli blev jag så friskförklarad och skulle få bo kvar i Dalsland. OCH FICK FLYGA IGEN!!!